1945 bildades Försvarets Forskningsanstalt ( FOA ) varvid forskning, utveckling, prov och försök uppstartades i samarbete med försvarsgrenarna och Försvarets Radioanstalt ( FRA ) inom motmedelsområdet.

För marinens del påbörjades vid FOA forskning, utveckling och framtagning av försöksutrustning för radarsignalspaning samt genomförande av teknisk och taktisk provverksamhet.

Den utveckling som uppstartades var avsedd för marinens kommande land- och fartygsbaserade system.

De första försöken avseende radarvarning och signalspaning skedde med Sjökarteverkets fartyg ”Kompass” och genom Mälsten- Trelgemätningar mot kustflottans radar.

Den materiel som utnyttjades vid de inledande försöken var av enklare slag och utgjordes av modifierad apparatur och komponenter som blivit tillgängliga på surplusmarknaden.

Forsknings- och utvecklingsarbeten fortsatte avseende såväl radarvarnare och radarsignalsignalspaningsutrustning. Exempel härpå är: radarvarnare med rundstrålande resp. snabbroterande antenn, Analysutrustning för identifiering av radar (Dubbelögat ), Superheterodynmottagare med extrem mellanfrekvensbandbredd och av mottagare med separata avstämningsenheter. Mottagare byggd med HPoscillatorenheter och smalbandig mellanfrekvensförstärkare, utveckling av principer för lobskiftpejl för stor antenn m.m.

Behov av fortsatt utprovning och underlag för försvarsgrensförvaltningarnas specifikationsarbete förelåg. Den s.k. ”Vevaxelverksamheten” startade 1949, först i FOA regi, men övertogs sedan av förvaltningarna och i första hand av marinförvaltningen ( MF) 1951.

Verksamheten utgjordes av signalspaning inom radarområdet och bedrevs huvudsakligen för Kustartilleriets (KA) räkning. Vevaxelverksamheten pågick fram till 1958-59 i varierande omfattning. Huvudsakliga verksamheten bedrevs under sommarhalvåret ( våren till hösten ) med uppgifter som utbildning, viss övervakning, försöksverksamhet, materielutprovning samt deltagande i KÖ och TÖ (Krigsövning och Taktisk övning).